Må dåligt - ett sundhetstecken som kräver mod.

Att må dåligt kan vara ett sundhetstecken. Detta gäller inte alla och inte alltid - men jag har en teori angående psykiskt illamående.
Enligt forskningen så använder vi ca 10-13 procent av vår hjärnkapacitet. Det är den MEDVETNA delen. Hjärnan fungerar "sållande" av ren självbevarelsedrift. Vi skulle inte klara av att använda 100% av hjärnan hela tiden eftersom vi då skulle bli förvirrade av all information, alla minnen och all kunskap som skulle forsa över oss.
Att vi använder 10-13 % medvetet betyder dock inte att de övriga 87-90% är inaktiva för det är de inte - de är bara omedvetna för att göra tankeverksamheten hanterbar.
Det är här illamåendet kommer in.
Att må dåligt kan vara ett tecken på att det undermedvetna bearbetar ett problem. Kanske man är missnöjd med sin situation av någon anledning - och längtar efter en förändring. Då kan man lätt få för sig att det psykiska illamåendet är ett tecken på att man fastnat i en återvändsgränd - men så tror inte jag att det är. Jag tror att de övriga 90% arbetar på en lösning.
Studera detta fenomen nästa gång du drabbas av en liten depp eller mår lite sämre av någon outgrundlig anledning. Är det så att du i samband med en ny ide eller lösningen på ett problem - börjar må psykiskt bättre? Saker och ting lossnar?
Jag brukar säga att hjärnan jobbar på högvarv och när hjärnan är klar så kommer "faxen" med den färdiga lösningen - och då mår man bättre.

Jag tror även att psykiskt illamående och ångest har en annan funktion att fylla - för den som vågar - nämligen att det kan vara bra att dyka ner i minnen av dåliga händelser och obearbetade problem. Man kan behöva dyka ner i illamåendet och gå igenom röran som ligger i det undermedvetna och gror. Dyk ner, titta igenom bråten, gräm dig och prata ut, skriv eller gör vad som krävs - och sen är du klar. Vågar man gå igenom sitt psykiska skräp på det här viset så mår man bättre efteråt än vad man gjorde innan man dök ner i sin undermedvetna skräpkammare.
Men somsagt; det är inte alla som vågar göra så här. De flesta väljer att förtränga sånt som gör ont - men jag tror inte att det är nyttigt. Jag tror underliggande - och förträngt, obearbetat -  illamående ställer till större problem än vad ett par dagars depp kan göra.

Jag tror att den som vågar göra den psykiska stor-städningen mår bättre än de som inte vågar göra det. De som håller masken och slipar på fasaden istället för att gå igenom sitt psykes soprum någon gång då och då - mår troligtvis inte så bra som det kan se ut på ytan. Kanske de till och med har större problem bakom kulisserna än vad den har som vågat rensa i den psykiska röran. Obearbetade problem har en tendens att färga av sig på hela tillvaron.
Det krävs mod för att våga må dåligt då och då. Och så blir man ju så glad och harmonisk efteråt.

Deborah Englund

Kommentarer

Populära inlägg